MAJ
*1*
Ligger svettig i ett rum med utsikt över Aqaba-viken. Hotellet heter Golden Rose. Solen eftermiddagsgassar runt 33. Enstaka tut hörs från trafiken. Eftereffekterna av resan till Petra ligger i. Det är ont i halsen. Det är hosta och snor. Bäst att kurera sig. Svettas ut sjukan i vila. Äntligen beställa biljett Eilat - Tel Aviv på väg hem i övermorgon. Ta sig an.
Petra blev vändpunkten. Skulle åka taxi redan kl 7 men det tog sin tid att få sig kaffe som avtalat var. Men det löste sig. Chaffören Najar (Star) pratade på i mobilen tills vi fick nog. Qaf qaf stop stop. Tog ändå ett tag innan han förstod vår irritation och övertog den. Så småningom kom vi på bättre bog efter fler försök. Han körde snabbt och sammanbitet. Kom till Petra vid 9.30 och hade 4 timmar på oss att gå rutten. Hon bestämde och det var bara att hänga på. Inträdet var 50 dinar, 65 €, alltså saftigt.
Solen hade ännu inte börjat gassa som värst. Bergsväggarna i klyftvandringen gav svalka medan hästar rusade förbi i smala passager. Tidvis beredd att vända på klacken, gå min egen väg. Men det gäller att stå ut. Hade inte fått lov att läsa på. Det hela skulle vara överraskande. Och det var skönt och överväldigande syner. Grottor i bergssidorna och fasader i sten.
Och nu stiger febern, svetten rinner i sjuka spår. Får ta och läsa på i efterhand. Fundera. Över att det är gjort, medan livet går vidare.
Så är jag ändå här efter en hel del besvär och vändningar. Ville fara nån annanstans, men det får vänta. Morgonhumör av dåligt slag har jag fått ta. Gäller att stå ut till nästa station. Vänta tills man kommer hem och kan ta avstamp i egna tillvaron igen. Slicka sår och räkna sekiner. Ta reda på vad man verkligen vill. Ställa upp till vilken grad? Orka höra på. Ägna sig åt eget.
Kvarteren blir bekanta, sätten likaså. Alkoholbutiken ligger runt hörnet. Har varit dit och druckit Carakale, lokal blond ale. Riktigt bra. Släckt törsten med Amstel och pratat med ägaren om hur det är. Vad han tycker och inte tycker om. "Folk från Jemen och Libyen är dumma och stinker". "Kungen är en riktig kung, fixar saker". 90 % av kunderna är muslimer.
Upptäckte Japanska trädgården imorse. Den var smutsig och torr. Liksom det mesta. På andra hörnet finns en bagare som säljer piroger. Brännhett neskaffe får man bredvid. Bokhandeln säljer Jordan Times. Även lutan ud. Svår att transportera och stämma. Mövenpick har slagit sig på lyxhotell. Köpt en egen strand i centrala Aqaba. Kostar 25 $ att nyttja den. I Petra låg Mövenpick vid porten, fyrstjärnigt. Inte min sits, men tog några dyra öl i baren. Som sällskap. Dyrare än Helsinki.
Böneutroparna väsnas. På kafét Offside visas fotboll, och det är full volym till sent. Mellan 2 och halv 5 är det som tystast. Efter det utropas morgonbönen, men sedan blir det tystare igen.
Det snöar slask när jag vaknar efter dålig natt med diffusa drömmar. Tar mig ut med hunden. Jag måste, för han måste... skita. Orkade inte gå ut igår kväll. Stupade efter 3-4 mot KuPS på WHA. Vrider mig i våndor över båtköp.
Hittar inte klippet från Saint Petersburg, 1sta maj, 2011. Har jag verkligen slängt det? Men vad skall jag med det till. Nåt att bli nostalgisk till i St. Pete 2017? Idag blev det av att köpa flygbiljett till New Orleans. Kosta 500 € t/r per person.
Ibland blir det så, men så what. Avfärd på fredag, om tre dagar. Fyra dagar borta. Första natten på hotellet utnyttjas ej, blev dyrare att byta. Eller ska jag kolla ännu. Hu hu.
Hi man, med en local ale i näven och en vandrande bas till pianoklink sitter jag på en bar i 4e kvarteret i The Sunshine City, St. Pete och hälsar hemöver. En trumpet tar i så byxan nästan spricker. I övermorgon är det New Orleans som gäller. Jazz & Heritage Jazzfest med Stevie W som headliner på lördag. Det är ett hopande och roende med resesällskapet. Ombytligt. Man vet inte vad nästa drag är. Känner för att dra.
Tung resa över Atlanten och en natt i Miami. Sedan vidare följande förmiddag till Tampa där vi blev mottagna på fältet av fastighetsförmedlaren Sara Ward. Har rullat på med en kort introduktion i staden och en dag på Brass Monkey med utsikt över Mexikanska gulfen.
The Lady is a Tramp, fast hon rider på sin doktorstitel. Pretence. Tyckte om att komma loss i fyllan. Tog taxi för 6 $ billigt till hennes condo, som ligger en halvtimmes promenad från centrum. North Shore. Hon är possessiv och man får gå på tå. Det blir nog svårt att få det att gå ihop förhållandevis. Försöker göra det bästa av tiden här och bjuda till när man ändå satsat på att komma hit.
Kanske skulle ta en Big Storm Helicity? Out of it. Nå då får det bli en St. Pete Orange Wheat. Bandet spelar On the Sunny Side of the Street. Spelar väl den själv på Odalgården den 9nde juni. Är nog inte tillräckligt fin i kretsarna här. Det skall göras business och bjudas på affärslunch i svängande torn. Känns inte bekvämt. Har dåligt bordsskick, äter för snabbt och glömmer att byta tofflor vid övergång till balkong. Skall duschas stup i kvarten, och det kan ju vara bra i värmen.
Uppmaningarna regnar översvämmande. Mer än tålamodet håller. Försöker skriva, men utrymmet är trångt. Blir ingen vidare vers. Sjunger Kalliolle kukkulalle och längtar både bort och hem. På skärmarna spelas baseball och ishockey. VM verkar dra igång, men det är NHL som gäller. Och basket. Inte Kisket Casket. Vad ska bandet hitta på? Klockan är 22:22 som så mången gång förr. Konstigt att det är just då som jag oftast kollar klockan. Everybody's Talking och Ratso dog på väg mot Florida, Midnight Cowboy. Finalen. Body & Soul! Nej! Night & Day! Getting Around. All the Best Greetings.
Börjar dagen med att kolla upp Ray Cooper på nätet efter frukost. Släpper ut katten som rev mig i natt, när jag höll på och redigerade foton för MAJ14. Ett porträtt med öronvingar från Tblisi har samlat 30 gillningar i natt. Eller snarast på morgonen. Frank Zappa rules skriver Skini som svar på om det är Stallhagen som regerar på Bar Loose i Helsingfors. Och vad var det jag tyckte jag glömt? Att jag såg Madame B på Savoy kl 12 igår. Och att vi hade skönt jam som trio när resten inte var till städs. MIFK vände matchen till 2-1. Kanske Liffe var där. Kutten var på Bastun i lördags, men snackade inte, varken han eller jag. Och det blir ingen lunchpromenad idag, kanske aldrig mer. M messade att hon skulle sluta dricka. Jag skrev jättebra och önskade lycka till.
*6*
*7*
Xtrkt ur D va D :D
Innan vi sätter på filmen så vill jag spela en låt som slagit till de senaste veckorna, säger han. En låt med Graham Nash, This Path Tonite, och hon hör knappt på. Hon vill se film. Paranoid Park. 90-tal gjord 2007.
Han berättade tidigare att det finns ett nytt hak i stan i 50-tals-stil med röda gallon-soffor. Berättade att det fanns ett liknande i Christiania. Att dom tänkte flytta dit 1982. Hon blev uppbragt och sa att han lever i det förflutna. Upprepar sig om förr. Försök leva i nuet! Han sa, det gör jag. Och hon säger nej, och han säger jo. Och dom tjafsar. Om att det mesta han säger är fel. Det sägs att han tycker synd om sig själv. Och han ska inte prata om henne. Hon vill ju inte vara med hans vänner. Vill inte visa sig ute med honom. Skäms över hans ålder, hans mage, hans klumpighet, hans pretense. Han kan inte tillfredsställa henne. Tar i för hårt, eller för kittligt. Hittar inte hennes klitoris, svettas och flåsar. Han förspelar inte. Hon ger honom ingen chans, det mesta är fel. Hon vrider på sanningen. Säger att dom inte passar ihop. Att dom inte har någon bra sex. Och han tycker det stämmer, men att det berott på henne och hennes skeva inställning. Hennes motvillighet och klagan. På sjukdomar, på stress, på svett. Hans gråt som hon inte kan känna sympati för. Han gör sig till och skuldbelägger. Varför gråter han, när det är hon som borde göra det. Och han säger att det beror på känslor. Hon säger att det är inlärt. Han håller inte helt med. Hänger i en tråd. Hon säger att han är snäll, att han har dåligt självförtroende. Han tar det som att hon menar menlöshet.
De skirande bladen är på väg mot lövsprickning i Esplanaden. Det tar väl en vecka till, även om våren är tidig och vintern var mild. I det stilla regnet cyklar jag från Klintvägen, konstaterar att tvätten blivit blöt igen. Katten vill ha mat gå ut. Tvekar ändå länge vid ytterdörren. Telefonen har jag glömt på sängbordet, ringer hon och meddelar. Jag ser fortfarande inte bra, förbättringen är kanske minimal. Imorgon skall det kollas upp. Tror jag sätter på Blå himlen blues. I Fat City sjungs det om blått regn!
Idag är det mors dag och igår var vi och köpte nya skor till henne. Hon ville betala själv, åtminstone till hälften. Jag sa att jag säger till när jag behöver pengar, och smiter ut när hon skall på toa. Vi var ut och drack en soda på Ångbåtsbryggan. Sodan var för kall. Det var lite gnälligt igår. Såg på blommorna i Tullarns äng, men det blev kallt.
Kvällen gick åt till att glo på TV på Klintvägen. Sverige vann i förlängningen över Schweiz kunde jag se, när rutan är stor och nära. Kopplade om från TV3 så att IP-tvn slutade fungera. Var hem och droppade ögon vid 11. Somnade in på Atarax. Hade tagit en länk vid fem-tiden. Elfte bästa tiden på sträckan. Känns i benen. Ifjol sprang jag bara åtta minuter, och gick resten i raskt takt.
Ser även fram emot att gå in i studion på tisdag kväll. Om det nu blir något av det. Det gäller ju Simon, och då kan man inte så gott veta. I förrgår köpte jag biljett till Stockholm, men det blir knappast någon fortsättning därifrån. Håller mig till Norden och planerar vidare på resorna till Helsingfors och Köpenhamn. Och vädret är fortfarande blött och ostadigt. Vitsipporna väntar.
Laddat upp inför månadsmötet som Obscura har på Kulturfabriken ikväll. Hade tänkt gå hem och vila lite innan dess, men skall väl hinna med en tur till Hemmet först också. Arbetsdagen tar snart slut, och jag vet inte om jag borde vara sjukskriven, för i form är jag inte. Kanske gör nåt fel. En demenssjuk patient hade fått med sig en bok från Akademiska sjukhusbiblioteket. Borde se till att den skickas tillbaka.
Den sista gnistan ligger där och väntar på att få spraka till och tända den eld som falnat. Han ligger och funderar igen och kommer på att det råder obalans. Den ena vill bort och ut och runt, den andra vill hem. Den ena vill sluta, den andra vill gå. Och överallt så vilar döden, i varje vrå. Dammråttorna dansar runt i detta hem. Finns det klara val, eller skall det halta på till lust och leda. Året går, pengar försvinner. Hälsan vacklar. Musiken ljuder allt emellan. Solen skiner och minnena blir fler, även när minnet sviker. Ph-värdet fluktuerar, levern mal på i hjärtats takt. Smärtan skär sig in i deras hjärtan. Elden falnar. Flackar till ibland. Ännu och tillsvidare. Men... kanske dags att skruva till en dikt igen.
Marrakesh dök upp då jag steg in i duschen. Tänkte på att det är möjligt att fara dit igen. En av ett otal möjligheter. Åka tåg dit i höst. Åka tillbaka. Tillbaka till vintern 74. För nästan fyrtio år sedan. Men inte bo på nåt sjabbigt hotell i nån pissgränd. Kanske på ett hostel i en annan del av stan. Inte intill Djema el Fna. Se om Hippies snack finns kvar. Se hur allt förändrats, eller inte gjort det.
Kom mig upp idag igen, i Mariehamn, lite senare än igår, men då kom jag igång riktigt bra. Fick mycket fixat tills jag tröttnade vid fyratiden. Men steg upp vid 18.00 och tog en cykeltur. For till Neptunigatan och tömde kylen. Tidigare på dagen hade jag tömt klädskåpen. Cyklat till Trobergshemmet med bananlåda och jackorna på armen. Det var en solig dag. Idag är det mulet, läge för regn. Jag kom mig också iväg till Mellangårds och fick namnteckning på skattedeklarationen och förde den till Skatteverket. Idag måste jag få in min egen.
Nästa dag går åldringar i skock till klubben för att hitta sin ungdoms rötter. Dom är som jag. Sån jag inte vill va, men ändå är. Det är skränigt och otydligt. Förenklat och komplicerat.
Det är jam, öl och rökta krabbor.
Det är vitt och smalt.
Så ja.
Balcony Music Club. Ös till potens i I'd Rather Go Blind. Med Sierra (Green) Leone. Måste hit igen till BMC och SL som med fina solister is taking us on a ride.
Superstition! Dricker en Muddy Waters liksom förra gången. Består av Patron XO / Café Rumchata Ice & Shake. Streetlife. Sånt lever vi väl här. Längs gatorna vi stryker och katten är död och hunden glad. Konstiga svängningar. Basisten kränger av sig kavajen och drar igång nästa sång. One reason.
Och på vandrarhemmet Nola Jazz House kommer jag i samspråk med Kaveh från Atlanta. Vi pratar på närmare timmen. En slö morron på hostellet. Bakfull och irriterad på att nån bara ska snooza gång på gång. Får lust att ryta, men låter bli.
På skärmen dyker Doc Lovett upp. Han vet att Steppenwolf spelat Born to be wild. Ger mig några mardi-gras-halsband. Tackar för senast där på Bandstand. Då han berättade att han festat med Nasty och Yaffa. Vi blir vänner på FB. Han har bot, remedy, Louisiana Remedy, Doc Lovett. Frågar var publiken kommer från. Två yngre kvinnor kommer från AUS. Från Melbourne visar det sig när jag slog mig i slang med Jessica en stund, innan det blev dags för stritan igen, Bourbon och Decateur.
Tog en tur upp Frenchman Street. Tog nån bild, men riktade sen huvudet mot BBs. Tog en Po'Boy, shrimp. Svårhanterlig, men den slank ner, tillsammans med två plastglas Abita Amber. När det hela är slut så går jag till Ursulines station där rörelsen är noll. Några uteliggare ligger på betongen. Får nog ta och promenera ner till Canal Street längs Decateur.
Så kommer det en jätte vandrande i spårvagnen på vägen "hem". E de han från The Green Mile månne. Åker på streetcar Canal.
Kom mig i slang med en uteliggare som vandrat i ett halvår runt Amerika. Mytoman måhända? Nere vid floden fläktar det. Och ljusen glimrar i dimman. Himlen i förvandling. En bro leder över mörka vatten. Och här är jag. Fan ta mej vad fantastiskt.
Kunde inte motstå frestelsen. Mr Boddington stod och vinkade i fönstret. I den irländska baren vid hotellet. Drog i snöret och blev utsläppt. Gick in och fick min gyllene ale. Det snackas bibliotek här bredvid. Och det slår mig att jag borde ta mig samman. Sova ett tag innan väckning kl 7. Eller 7.19?
Och det finns förstås en början och en fortsättning på det hela, men det får vi ta en annan gång, snart.
Skriva skall man inte, nej. Snacka skall man, och misstolka. Bordet skakar och demonerna. Va fan, och varför skall man hålla sig lugn när beskyllningarna öser ner som hagel. När man inget förstår så förstör man, konstant. Bankar ner ord, ord som slag. Blödande och sargade. Skyller på att allt är männens fel. Utan urskiljning. Inte våga gå rakt på men spela spel som andra spelat. Inte lyssna, inte ta in. Bara vara i sin egen tillräcklighet. Spegla av sig och beskylla. Veta av, men inte våga. Förlåt betyder visst ingenting när invanda mönster upprepas. Då går det fel. Gång på gång. Tills allt är över. Och man inget förstår. Förstört allaredan. Försökt för många gånger redan. Prinsessan skall sova. För fet får man inte vara. Det har männen tyckt. Futtigt fet eller pittigt. Ska man bry sig. Ska man. Hänga eller ta ställning. Och kan man annat göra än...
Ska man kommentera det som skrevs igår idag då?
Hade möte med Lars idag och meddelade min intention om att gå ner i 60% den första september. Anhöll även om ledigt torsdagar och fredagar fram till semestern 7.7. - 8.8. Otroligt skönt. Vi skulle även prata kulturstrategi men han var uppbokad med radion om midsommaren efter 50 minuter, så vi får fortsätta nästa vecka, eller veckan därpå eller... Han undrade om jag kunde hjälpa till på midsommaren.
Pratade med Staffan Beijar i telefon om ljud och bildmaterial som borde publiceras digitalt med hjälp av Filmverkstan, Ålands Radio & TV, muséet och biblioteket. Vi äter lunch tillsammans nästa torsdag. På onsdagen blir det lunch med Robert Z som har idéer på hur man kunde få ut "åländsk" musik digitalt, t.ex. på Spotify. Han vill grunda ett produktionsbolag till detta. Ja, jag har ju firma.
På måndag skall jag träffa Kim Hansson på Svarta Katten efter att Dennis, Lillis och Lasso spelat på Trobergshemmet. Sista konserten för våren. Med Kim skall vi diskutera Baltic Shanty Festival. Träffade honom i går på ÅCS där det hölls ett givande föredrag om kultur i vården av en kvinna från Malmö som varit runt i världen under 20 år och som var religionshistoriker och arabist.
Flänger och far. Var i Sthlm just och är väl på väg till Hfrs i helgen. Morsan yrar på, så vi får väl se om jag kan ge mig av. Hon var på akuten förra veckan, en natt på sjukhuset. Det går upp, det går ner. Det går hett till eller hur man nu säger så här i värmen. Jordanien avklarat med lite bitter eftersmak. Du nojsar om att vi inte träffas tillräckligt och jag får lust att inte träffas alls. Har det bra för mig själv och mina projekt och vänner, släkt och bekanta. Min musik, mina ord och mina bilder. Läser Mojo och lyssnar till The Mojo Machine Turns You On 2018. Spelar ukulele och sax. Upplever konst och foto. Arrangerar konserter för gamlingarna och i skolor. Går på öl på Ettan. Ser på fotboll. Kollade Blaze Bailey med band förra veckan, där. Träffade Ludde i Sthlm, och A. Publicerade foton från Tel Aviv och Jordanien på FB. Det är alltså som vanligt ungefär. Fullt upp och laid back. Massiv törst och stora planer. 20 år sedan jag kom tillbaka hit och pensionsåldern är uppnådd. Jobbar nog på ett halvår till. Inch’Allah. Ser fram mot en sommar i den här stan vid havet och ute på sjön. Det är som det är och blir som det blir. Det stod en man på andra sidan. Han såg ut att vänta. Vad väntar han då på. Väntar han på att något skall gå? Eller komma. Är det det han gör? Väntar. Han kanske gör något annat. Står stilla och mår illa. Kanske han väntar på att det skall gå över. Illamåendet. Verkar inte hända, så då är det bara att byta plats.
*23*
En man sitter i en vänthall och fördriver tid. Ett lätt illamående stör. Vad göra åt det då? Var det något han åt? Sushin var dyr. På flygplatsen. Han kanske tänker på att hälsa hem nu, när allt är över och förbi. Vad gagnar det att reda upp när det aldrig varit riktigt bra ändå. Han vrider på sig. Runtomkring är det aktivitet. Pratas på diverse språk. Han har tappat tråden och låter det gå.
På en trottoar ligger en man och sover. Lite vid sidan av. Han har sina bylten omkring sig. Mitt på dagen i utkanterna av staden. En hund stryker förbi. Det är hett. Svetten lackar pannan. Illamåendet tilltar. Finns det någon ände på denna plåga. Finns det någon som förstår varfôr det blev så här. Att dagarna avlöser varandra i en evig pina. Det är hårt på marken när man inte kan ta sig upp.
En ung man stirrar på sin telefon. Stirrar kring sig och återgår till ostörd tillvaro. Tar inte del av presidentens besök någon annanstans. Saknar intresse och betydelse. Men vad kan det vara som fångar honom vid skärmen? Något spel, så säg inte att det inte finns intresse för annat. Kanske det är farsan som sitter bredvid och mamma. Som sätter sig ner. Så är det nog. Åh dessa människor.
En man sitter och funderar på vad det var som fick kvinnan att löpa amok. Var det otillfredsställelse. Att hon visste att det redan var försent. Han visste att han sett kärleken från flera håll. Sett hur det varit att vara den som är förälskad, och varit den som blivit uppvaktad. Som haft drömmar och varit den som förväntas uppfylla dem. Paradoxalt att det blev så. Att han inte står ut med att älska och vara älskad. Och att hatet kryper sig på. Allt blir ett stort ingenting. Gå linjen ut. Linjen skriven i vatten.
Har hunnit upp dagen som susar genom vårdagens Småland, tror jag. Delar kupé med två unga damer varav en utgjorde sällskap fram till att hon gick på toaletten och jag dök in i min maskin. Hon heter Matilda och har studerat dokumentärfilmer på Skurup och känner A. Vi pratade väl på i en timme och mest blev det att berätta om mitt liv och vad jag gjort, till slut och då tröttnade jag på att vara självcentrerad och gick in i mig själv och hon fick samtal från sin far. Så är det just nu. Jag skriver, hon försöker visst vila lite. Den andra unga damen sover med öppen mun och uppkopplingen är kass. Kan inte spela Soundcloud filer för henne. Går, försöker få i mig nåt i restaurangvagnen Krogen. Klockan är halv tolv och det har gått två timmar. Tre kvar. Till Tjockhult. NeXT stop Nässjö.
***
NeXT stop Mariehamn, på andra sidan havet. Dagen svalnar. Det var hett i huvudstaden. Kängorna var tunga och gubben trött. Svetten lackade och glittret i Slussen blev blåskimrande bakom mörka glas i polaroid. På Riddarholmsfjärden sågs dock inga båtar. Inga segel. Sofi satt på Centralen kommen från ESC i Wien där Zelmerlöw vunnit med Heroes. Det är den tiden på året. Mellan hägg och syren och lindlövssprickning i Mariehamn. I Malmö var den tiden gådd. Let IT be, sjunger barpianisten på sitt elektriska tangentbord. Och jag söker metaforer. Ögonen blöder. Ser så dåligt. Förvånas över att jag kan vara så glad och vänlig, trots det och tröttheten. Dagen efter, igår.
Fick tillbaka min halsduk i receptionen. I den tunga kappsäcken ligger As ägodelar, böcker och vinterkläder. Den har varit tung att släpa på de korta sträckor man varit utsatt för idag. Blev väl nästan 10 km i Sthlm utan kappsäck. Får gå tillbaka till Etiopien för att nå upp till samma antal kilometer per vecka och mer. 56,2.
S ringde och sade att bilen hans är i hamnen och att jag kunde ta den när jag kommer fram och kolla hur det står till med säkringarna i Östernäs. Tur att jag köpte tigerögon i Malmö, så att jag ser något i mörkret, på vägen.
Kunde vara Carole King vid pianot. Rösten yngre men snarlik.
*25*
Alla kommer att be när sista timmen är inne
Innan täcket faller som snöfeber i maj i Miami på ett utrymningshotell vill han fånga ögonblicket som Saul Bellow. Minnas dagar i hemstaden under ungdomens förflyktade dagar då antikvariatet bjöd på frukost på Tiffanys och spritbutiken låg på Torggatan. Då jukeboxen i speltältet bjöd på brunt socker och 5-pennis-banditen på runt tuggummi med färgtillsats, långt innan e-märkningen. Soliga eftermiddagar med litteraturen i naturrummets högsäte. Vonnegut sade So it goes och Hannes rekommenderade LG. Och bluesen fanns där i källaren där dom kom och gick på HPK. Häromdagen kom han på sig med att tänka på det. Vad det var? I ungdomens segdragna dagar. Och erektionerna förstås, ocn poesi. Lars Sund som skrev att, Susanne skall du nöja dig med ett liv där du får fem minuter sex i veckan. Och Bruno K och hans sånger om undergångens leende. I en säng på Stora gatan ligger Peter och Ulla och röker på på blankfeta eftermiddagen medan de lyssnar till Nashville Skyline. Till myten. Någon har slängt ut biljett och kappsäck genom fönstret. Behövs inte. Tiden har stannat. Resan är över tillfälligtvis. Det var långt innan datorn flög samma väg. Pop goes the bomb. Det var som en serie drömmar, som Snobben på nötter. Som en fast telefon. Det var dans bortom vägarna och spelet fanns i sjön. Klassresan visade var var-och-en stod. Det var långt innan ock bakefter. Klockorna slog för slækt och vänner och tjo och tjim. Det var då när Bukowski rumlade omkring på barerna längs kusten. Och Paul Bowles rökte kif i medinan under en skyddande sky. Blöta drömmar och ejakulationer utlöser varandra som handgranater mitt i graniten och hans korvkiosk. Det var då glädjen exekuterades med k-pist mitt i allvaret. Försvaret var en hög garde och en rak vänster. Det var ännu mera blues och en och annan fiol. Det var nävar och kramsnö i ullvantar med afghanpäls. Indien och Marocko målades upp i grälla färger. Ljusröda torget i Marrakesh, måste dit, men fastnar halvägs till Bombay. I Sydamerikas djungler pågår en kamp. Stäppvargen sjunger om desertörer och Hesse spelar kula mot Siddharta i dalen där Buddha dör. Östern är röd och i hamnen väntar ångbåten på sin last av heliga kor. Det är innan löklagret stoppas ner och det är sent på jorden. Långt innan 50 Cent och murens fall. Som ett tåg slingrar sig ungdomen ner genom Europa medan Löfström liftar sig längs Maghrebs nordkust. På en gammal bro utan flod ebbar ruset ut. Långt innan Ebba blivit normal. Och olympiaderna utlöser varann som spårvagnar: Rom, Tokyo, Mexico och München. Angela Davis står för sitt hår medan Otis sjunger om bukt. Det var under den fagraste våren, under åren då jo var jo och nej var nej. När Jack hittade vägen och BB blev djurfrälst. Frälsningsarmen flyttade ut på gatorna medan Joels sånger sjöngs på gård och i stuga. I fabrikerna slavade barnen och i gruvorna strejkades det vilt medan gasen trängde sig på. Papegojan tävlade i prakt med påfågeln och gråtrasten åt smulor. Apokalypsen smällde i dörrarna medan månen gick upp bakom moln och rök. Ett hårt regn föll i paradiset på jorden. Bomben briserade. Det är försent att ångra något nu.
*26*
Nästan en timme har gått sedan jag kom till sjukhuset, och satte igång med att stämpla tidningar. Sov sov sov igen och orkade mig upp sent, men ändå någorlunda i tid. Beställde en bok via AdLibris. Plockade bland återlämnade böcker, bytte cirkulationsställe, gäspade och stämplade tidskrifter. Så nu ligger den här, dagen. Om en timme rond, om två lunch och promenad, gäsp. Man går efter gammalt. Stolt ringde som avtalat och berättade att jag inte hörde så bra, men normalt för en man i min ålder. Frågade om jag ville pröva ut hörapparat, eller skjuta på det ett par år. Jag sa, vi väntar.
På ronden stötte jag på faster Senni i trängseln, och lovade återkomma. Då sov hon. For hem och gjorde likadant. Ignorerade telefonsamtal och kom mig ändå upp till fågelskådning. Tog sedan en cykeltur och vattnade Saeids växter.
*27*
Konstiga känslor genomströmmar sinnet denna varma dag i maj. Av och an mellan depression och lugn. Ingen mani. Fortsätter plöja igenom Treme. Låter det vara oredigt. Går ner på stan och hämtar sedan mor på Hemmet och går en tur i vårsolens sken. Uppfyller plikter. Borde kanske ta det annorlunda. Träffar brorsan som bjuder på kaffe. Jag tar pestopasta. Även han är reserverad, betryckt, tycker sig mor märka. Även om han har kvinnobesök. Men kanske just därför.
Går hem och kollar mer Treme innan det är dags för SJK-MIFK på Ettan. 1-1. Jag vill bara dra sedan. Dra mig undan till funderingar. Ilse Berg vill prata dödande av katt och hund. Jag stannar ett kort tag, det drar bort. AS ringer och vi talar ett tag på dagen. Gömmer mig i lä från nordan i Medis vindfång. Och jag tänker för mycket på vad som varit och hur det kunde vara. I förhållande till kvinns.
Så snabbt det går nuförtiden med teknikens hjälp. Nån (verkossa5) har lagt ut gårdagens konsert i Kaisaniemiparken på tuben. Så går det till då man söker på Kuukumina som spelade på Global Village / Maailma kylässä. Även Melech Mechaya och Hanggai hade blivit filmade i snuttar. Såg / hörde också några andra band; PelBo mest.
Medan Don Johnson Big Band spelade pratade jag med Joe Davidow och Hasse Walli, det mesta av tiden, innan vi gick in i stora tältet och drack kaffe. Jag köpte Hasses DVD så där rök mina kontanter. Men kaffe blev jag bjuden på. Träffade också på Börje Mattsson med sina otaliga idéer som lett till en infarkt fjol. Nu var Irak i kikaren.
Spelade in lite Hasse på helium. Han ville inte ha det publicerat och bad mig surmulet ta bort det. Hittade konstigt kort från någon i natt. Hade inget minne av glasögon på El Pea, eller ytterst svaga. Fick inte med mig J&M till parken förrän det nästan var slut och det börjat droppa folk. Vi gick på kaffe på järnvägsstationen.
*28*
Ramla dit igen, i fyllan. Gick ut vid 20 och hittade en tomburk utanför Minimarket. Gick in och bytte ut den mot en ny. Tog vägen via Högnäset, där äldsta sonen och dottern var på plats och pluggade. Målning av ytterväggar och bilproblem. Gick så vidare efter att ha snattrat med Finne+hund om söndagens spelning. På en bänk på Badhusberget tömde jag min tölk. Just innan jag skulle vika av hem slog det mig. Arken skulle kollas för jacka med hörlurar som glömts. Där fanns dom. Och när man ändå var på väg så kanske man skulle kolla Pub Knorring. Där var Pargas och jag tog en IPA2. Han skulle kolla Metallica i Hfrs. Sen gick jag hem och började dricka blå whiskey, lyssna på musik och publicera.
*29*
Trummaskinen dunkar på i Rosellas Fun Club. Packat. Rullar på på havet på Kristi Himmelsfärd. Kom mig upp med huvudvärk. Undrade om jag skulle bege mig, eller sova så länge jag kunde. Kunde inte längre. En timme före bussen skulle gå begav jag mig med dåligt samvete. Skulle ha offentliggjort min sortie, men smet. Blev sent och rörigt. Helene Jansson anlände i taxi vid midnatt med tix och skakningar. Det blev bara näe.
Var bättre flyt igår, men kallare. Båtfärden flöt på bra med Spaten, Pale Ale och Irish Coffee. Vann en bistrobuffet i musikfrågesporten. Tänkte ta den idag, men fullt överallt. Blev Pulled Pork Sandwich. I går blev det 3 cheeseburgare på Centralen, och veggemeny på Grönan. Satt inte alls bra i kylan. Hade fått låna Luddes läderpaj, men kylan var genomträngande på den fyllda konsertplanen. Och Timbuktu körde i över en timme. Blandade nytt med gammalt. Och ingen blåssektion. Kördam däremot. Men det var kallt och lossnade inte riktigt för mej. Men "Grönt" spelades och de uppenbara Båtten och Himlen. Strö lite socker, Besame macho blev extranummer.
Kondomreklamen blommar på affischpelarna, en karl i en Mitsubitsi kallade mig för ”Saaatanan runkkari”, när jag fräckt hindrade honom från att ta en parkeringsplats. Vi stod där och psykades tills han gav upp efter provocerande småbackningar.
Det är vårens sista dag och det känns mer som höst. Skalade håret idag. Hade min första riktigt lediga dag även om jag spenderade den med att reda upp siffror i redovisningen för ANW. Det kändes ändå friare än instängdheten här. Speciellt instängt är det när J är sjuk. Jag är så utanför allt som har med stan att göra. Det känns som greppet blir lättare, mindre involverat men klarare.
Skrev några brev till Köpenhamn och New York. Ytliga och klumpiga. Fattiga ord om min situation. Småklagande och lösryckta rader utan styrka. Var är djupet, var är musten, var är bräckan i muren och den totala upplevelsen på papper. Kanske i det totala livet, som jag inte ens knaprar på. Jag vägrar att småfilosofera om maskros, hägg och kottar i skogen men men… dom dyker upp som enskildheter utan sammanhang. Var är de fullblodiga historierna och de lätta fläktarna som blåser liv och inte livlöst. Varför stapplar jag på orden? Varför finns det inga ord där tanken finns… tankarna är så ofullgångna, så dimmiga och anemiska. Inte ens dom lyckas jag ringa in, men jag försöker inte värst mycket. Mitt nu är så osäkert att mina tankar ragglar. Ett fyllo är min själ, en rädd skugga.
Jag skäms innan jag hinner börja. När jag kommer igång hinner jag inte skämmas men innehållet blir ihåligt. Tycker jag alltså. Självkritiken är mitt största hinder. Självkritiken förvandlas lätt till lättja eller tvångströja. Lättjan blir en tvångströja. Så lyckades jag krysta fram en enda futtig sida med krystade halvklyftor, blaha, blaha... (1983)
Kommentarer
Skicka en kommentar