JANUARI
*1 *
INTRO
Under 10-talet skrev jag 1000tals texter av diverse slag. Satte in dem i en arbetsblogg 2005 called Maarianhome in Finnglish. The meaning of the Finnish word Home is Mould in English. Finnish genitive Maarian equals Mary´s. Maarianhamina (fi.) Mariehamn, my hometown, translated into English is Port of Mary. Smack Dab in the Middle if The Baltic Ocean.
Skrivande hade jag sysslat med tidigare. På 70-talet var det mycket brevskrivande, det mesta förlorat, försvunnet. Förutom de resebrev jag skrev hösten 1977 och publicerade på Blogger i början på 10-talet.
På 80-talet skrev jag stundtals och sporadiskt dagbok. Kan kanske så småningom sammanställas till något. På 90-talet blev det mest manus till ett otal radioprogram, som finns sparade på kassett; resedokument, musikprogram och bokprogram för barn.
Vårvintern 2005 skrev jag under ett 100-tal dagar minst en timme per dag, för det mesta fler, från mars till juni. Blev till Maarianhome-breven. Skrev försvarstal, historier och berättelser formulerade som brev. Förklarade då, att jag främst skrev för mina barn Anni och John, så att de skulle veta vem deras far var. Vad han tänkte. Var han var och vad han gjorde.
Själv miste jag min far i lungsjukdom våren 1955 då jag var 14 månader.
På Facebook, som jag började med 2007, kommer man åt resebloggar och annat som jag publicerat under åren, musik och foton, som jag publicerat under åren. Dom finns tillgängliga under Om.
Jag började skriva något varje dag den första september 2012 med något som jag valde att kalla Den sista hösten? Höll en två månaders skrivpaus dec-jan. Redigerade foton. Sammanställde en översikt över Bluesåret 2012.
Jag började skriva något varje dag den första september 2012 med något som jag valde att kalla Den sista hösten? Höll en två månaders skrivpaus dec-jan. Redigerade foton. Sammanställde en översikt över Bluesåret 2012.
Kom igång med dagligt skrivande igen den första februari, FEB 2013.
*2*
Det känns så längesen, januari 2013. Får forska i arkiven för att få minnet tillbaka. Så jag forskar. Filminspelningarna med Tom Fagerholms Bandmates dyker upp: Lördagarna på Bastun och på Lotsberget, och eftermiddagen på Savoy, och på Polisstationen. Lördagen på Torggatan och på isen i Östernäs. Och det som sedan hände med första utkastet. Att jag slängde det i papperskorgen. Känslan gick förlorad. Läropengar. Men det blev ju nåt till slut, men då var bandet redan upplöst. På Pilsnermackan spelades jazz och på Dinos bjöd Grulle till fest. Det var snö och det var kallt. Vareviga dag var jag till Gullåsen. Hälsade på mamma.
*3*
Bönder bänder sönder
Mitt-i-tu
av-och-till
Bröder bränner bröd
Upp-i-rök i sus i dus
Banden brister syster
Varför dyster
Yster ost i öst
Bänder bönder sönder
Mitt-i-tu
av-och-till
Bröder bränner bröd
Upp-i-rök i sus i dus
Anden brister syster
Varför dyster
Yster ost i öst
Binder band i brand
Binder brand
Solen tittar fram mellan vindilen. Skidandet i touren är över för dagen. Freakout visas på K-special. Stänger av. Snörvlar och gör mig beredd för resten av denna lördag, den första detta år. Skall väl komma igång med att sammanfatta året 2014 i bild, i text och ton. Låter Jack White sjunga Entitlement från Lazaretto. Borde ha varit i Sthlm enl. planerna. Får skjuta på det några dagar. Kolla upp hur jag orkar. Konvalencera. Koka fisksoppa. Byka mörkt. Söka. Låta White fortsätta efter de irriterande reklamerna på finska: Black Bat, behave yourself.
*4*
Januari 2014 var lika trist som dom flesta "vacas flacas". Magra kor, som man säger i Spanien. Hoppade in på jobb som kulturkommunikatör på Stadsbiblioteket / Bildningssektorn och jobbade mest med nätet. Men kulturarvet fick jag inte jobba med, så då blev inte mycket gjort. Var ofta sjuk, dokumenterade och förde över texter och foton från förr, och förberedde tredje delen av alterneringsledigheten från februari till maj.
Den 16nde februari var det 40 år sedan Pub Bastun i Badhusparken tjuvöppnades. Själv fyllde jag 60, två senare och reste till Istanbul dagen före. Köpte dubbelrör till min zurna . Blev bjuden på lunch av Hassan i musikbutiken. På kvällen mötte jag upp Simon Törnqvist med gitarr på flygplatsen och vi begav oss till Mumbai. Vad i västra Indien i tre veckor, något som jag dokumenterat utförligt på bloggen "I Indialand"
*5*
Vaknar vid fyratiden med ett ryck ur drömmen, av att jag skriker: Du saknar empati och får till svar att Du är helt ur fas. Inte i fas med någonting. Är förbannad på att mitt arbetsrum tömts för att ge plats åt någon hantverksutställning, utan att jag ens blivit tillfrågad. Kan inte somna om. Tar en Ibumax och en halv Opamox. Somnar om efter långt tag. Vaknar av klockan vid sju. Somnar om. Vaknar vid tio. Somnar om och vaknar vid 12. Där gick den planen på att fara till Stockholm, eller på jobb. Kanske imorgon. Kanske på onsdag. Får sätta igång med att jobba med foton idag då. Komma vidare i sammanfattningen, och inte tappa fattningen såsom i drömmen. Går tillbaka till Black Magic Woman från Abraxas, och till spellistan 3v som jag satte samman i somras.
Var till Nabben på Annandagen med Lill-Lumixen. Rått och snålt.
Drömde att jag gav mig iväg hals över huvud. Till Danmark. Och att jag glömt ett elektroniktillbehör. Panik och svordomar. Och mamma kunde inte köra ner behören till hamnen för hon har inget körkort. Panta Rei. Allt flyter samman.
*6*
Och när skall du ha tid för oss då, frågar han henne när hon fastnar i sina planer för framtiden, när problemen tornar upp sig och stressen tilltar. Finns det tid för kärlek då? Finns det kraft och vilja?
Förtvivlad sticker en fågel upp sitt huvud från isen utanför Algrundet. En svan har visst fastnat. En kall dag, -12. Isen lägger sig snabbt. Gråsvart ligger fågeln på isen. Vad göra åt det? Vad göra åt livet som rinner undan, fryser till, försmäktar. Hur skall det bli med oss?
Förtvivlad sticker en fågel upp sitt huvud från isen utanför Algrundet. En svan har visst fastnat. En kall dag, -12. Isen lägger sig snabbt. Gråsvart ligger fågeln på isen. Vad göra åt det? Vad göra åt livet som rinner undan, fryser till, försmäktar. Hur skall det bli med oss?
Vart tar vi oss nu, när hon stänger in sig i sin puppa och han inte vågar?
När det blir komplicerat och vinden vänder. När medicinen slutat värka och ådran sinat? Vad skall vi göra då min vän? När gråten är första tröst och utväg. När det inte längre räcker att gå på. Vad står på? Isen knakar och kölden knäcker. Vart skall vi gå när kraften tryter? Vi fryser fast som svanar i is, i motljus och dis. När morgonen varit dåsig, dagen klar och mörkret fallit. Vad skall vi göra då för att spricka som knoppar, nå värmen som finns där under isen som sakta lagt sig. Sedan när temperaturen sjunker ytterligare till natten?
Då skall vi göra upp en eld, spisa, skåla i rött vin och invänta morgonen.
AMIDST FIRE & ICE, DEAD FLOWERS & WALLZ
PHOTOS & TEXT
(2016)
Time to put the past behind. But before doing that,
I'd like to share some magic moments caught in pixels.
Last year was a year of blood, of sweat, of tears and sperm.
A year of love, trips, music, arts and pix. Mostly.
New camera (Lumix) laptop (MacBook) & car (Honda Jazz).
It took us 'til The End of March to board a plane for Berlin,
where art was a gas.
Pollock & al.
On to VRSA, Algarve, Portugal.
Days of wine and roses.
Writings on withering walls.
April, perhaps the cruellest month.
Then again sweet home.
More walls at the wharf
Blue summer and fall.
Blood
*7*
mellandagar
mellan stolarna
mellanvåg kortvåg långvåg
mellan vågorna i väntan på nästa surf
mellan sverige och finland mitt i allt
mellan mitt och ditt
mellan dej och mej
mellanrummet
mellanmjölk och lagom
mellanfolkligt internationellt
emellanåt
mellanmål
mellanbra membran
mellan dörrarna och springorna
mellanöl och folk
mellangårds
mellan ytterligheter och stollar
mellan vadå?
mellan oss och er
emellanåt milsvitt
mellanbäst och sist
mellan benen och öronen
mellan dur och moll
mellan det som var och nu
mellan smärta och lycka
mellan mellan mellan
mellan refräng och melodi
mellan alla tomrum
emellanåt emedan
mellan hud och hud
mellanskikt
mellanlager
mellan mur emellan
mellan tårna
mellan tonerna
mellan dom bästa
mellan mullorna och folket
mellan dom och avrättning
mellan kolik och indien
mellan lungorna
mellan tårar och skrik
mellan svett och blodsutgjutelse
mellan galenskap och galenskap
mellan skitsofreni och paranoia
mellan tårdrypande och behärskning
mellan mellan mellan
mellan alla tabeller och tabletter
mellan liv och död
emellanåt
*
*8*
- Bad Guys on the Streets of Paris -
Livet går vidare, medan katastroferna rullar på.
Tittar på TV när jag får besök av två män med ficklampa.
Räcker över en 50-lapp.
*
Borde kanske läsa istället för att skriva idag, en stund iaf.
Låta dan rulla undan.
På Hemmet är det pina, hosta och grin.
Vet inte riktigt vart jag skall ta vägen.
Gäspa.
Kommenterar mitt album iPHONEPHOTON 2013 med Every picture tells a story.
Den tar mig tillbaka till 1971, då Vivianne var min flickvän. Vi var sjutton.
Visst finns det bilder från den tiden, foton jag skannade in 2013.
Bilder bilder bilder. But That's Alright Mama.
(I'm Only Bleeding)
tårar dårar kårar sårar
att komma sig iväg
från gnissel
i tårar
i ett fallande regn
i sukt och fukt
bara dårar
ger sig av
i gryningen
i kalla kårar
imorgon är
allt annorlunda
allt som sårar
från gnissel
i tårar
i ett fallande regn
i sukt och fukt
bara dårar
ger sig av
i gryningen
i kalla kårar
imorgon är
allt annorlunda
allt som sårar
*9*
Extrakt ur :D va ;Du - en roman som aldrig blev av
Han ligger vaken i natten, avspisad ur en dröm.
Jo jag kan låta bli, säger han och vänder henne ryggen. Han tänker nästan gå upp och ta ett par Opamox, men orkar inte. Stannar kvar och njuter av närvaron och väntar in morgonen. Slumrar sporadiskt. Tänker på livets förgänglighet, tårar rinner. Han snörvlar och tänker att nu, nu är det inte henne det beror på, det är livet som suger och ändå så underbart.
När den sena gryningen kommer håller hon om honom och han känner sig säll genom tårridån. Stiger upp, kokar etiopiskt kaffe, kommer tillbaka till sängen.
Hon säger att hon funderat över dom och vad ont det gör henne. Han förstår, men känner sig missförstådd. Vill bara ge, inte ta. Allt bygger på ett arv.
Orden väcker eftertanke. Han sitter senare vid köksbordet och funderar över vad som sagts och vad konsekvenserna kan bli. Hur skall han kunna hålla sig borta. Hur skapa det gemensamma rummet, men ändå lämna utrymme för ett annat liv? Inte binda, inte fucka upp.
Hon säger att hon funderat över dom och vad ont det gör henne. Han förstår, men känner sig missförstådd. Vill bara ge, inte ta. Allt bygger på ett arv.
Orden väcker eftertanke. Han sitter senare vid köksbordet och funderar över vad som sagts och vad konsekvenserna kan bli. Hur skall han kunna hålla sig borta. Hur skapa det gemensamma rummet, men ändå lämna utrymme för ett annat liv? Inte binda, inte fucka upp.
*10*
Lite långsam morgon, lite långsam dag i Accra. Acklimatisering. Byte från rum till dorm. Packade. Planerade. Funderade. Pläderade? Tog ett samtal per WhatsApp. Tog en promenad via barnbibliotek.
Nån kanadensiska hade byggt bibliotek för barn i container.
Har svårt att höra och uppfatta vad folk säger. Ghanesisk twang? Gatorna är uppkallade efter afrikanska märkespersoner. Nasser, Touré, Nujuma, Haile Selassie... gick visst lite vilse ett tag, men plötsligt kände jag igen mig... Tog en dubbelt längre runda än igår, 10 000 steg. Alldeles i början på vandringen låg +233 Jazz Bar & Grill.
***
Gör låtar på min iPad, bl.a. Grounding. Nånstans i närheten spelas afrikanska klassiker, bl.a. Yamore med Salif Keita och Cesaria och så nåt med Fatoumata Diawara.
*11*
Läser ut Ajvides Himmelstrand, trots att det är svårt med koncentration och synen inte är den bästa. Vet inte vad det kan vara som gör att jag inte kan se så klart längre. Kan det vara starr? Orden smetas ut över sidorna i Ajvides bok, drar ut till över 400. Peter Himmelstrand sitter i helvetet och kedjeröker. Segt att ta sig genom.
Susanne bromsade in vid Ångbåtsbryggan. Vi tog en tur till Lilla Holmen och småpratade om hur det varit under jul och nyår. Om att ha ett eget space. Hon har inga handskar. Åker vidare i sin Volvo till Sparhallen för att titta på gympaskor. Jag vandrar vidare upp längs Esplanaden, viker av vid kyrkan och funderar, på att gå på konsert. Å så går jag då på konsert till Musikinstitutet. Östersjöns lataste pianoduo. Succé. Sjostakowitsch - blev för svårt att stava till - kollar upp - Sjostakovitj rusar längs tangenterna. Skjuter skarpt.
På Hemmet går det trögt. Tittar på när damerna skidar 10 km klassiskt, norskorna regerar. Nat Geo blir för tröttsamt. Får pannkakor så att buken spänner. Går hem och har det trist. Läser lite. Tittar på dart på Eurosport. Fastnar i det. Och så gick kvällen. M undrar vad jag gör. Jag undrar också. Tja, funderar på att ta en dusch.
Afrika på Skatudden och i Busua, Ghana
Köper tulipaner på väg genom modden på lunchen. Dom äter det som blev över igår. Skall ringas ikväll om hur det blir med nästa natt. Har väl inte blivit så väl sovet, men nog kroppslig njutning. Värt hur många tulpaner som helst.
Och arbetsveckan började och nu fortsätter det som normalt tills resebeslut tas. Mötena ramlar in. Obscuras styrelse och bostadsbolaget. Månadsmöte och musikkurser imorgon. Det kommer kanske att krocka, äsch. Får se hur det blir på onsdag. Kan vara skönt att ha den kvällen fri.
Det är kallt, bedrövligt och ändå gott att leva när man har någon kär, trots att man kanske inte borde träffas varje natt. Men vill inte bryta den obrutna cirkeln. Har sovit ihop sedan jul. Det är mer än två veckor det.
Att plumsa omkring i snömodd är inte lätt och krafter borde sparas. Orkar inte tänka klart och känner att vila behövs.
Förresten så dog Bowie igår. Low. Black Star. Det var Alfons Röblom som spred nyheten, som man inte riktigt kunde tro på. Borde läsa tidningarna jag köpte i december. Borde orka läsa mer.
*12*
Tillstädes, men ändå borta.
Pojken i Ipanema dansar samba.
Svettpärlorna väntar på att
Damen ska brista ut i flod
Bandet går på medan Cassandra
Sjunger som svag doft av Mary J
Närvarande som saxofoner
Gång på gång nätter tillstädes
*
Grå pantrar snackas det om medan han tänkte på de svarta.
Bryter ihop ibland eller alldeles för ofta.
Nu senast vid spisen.
Minnen dyker upp.
Längtan blir för stor.
Måste bara ut.
Bära sig åt.
Tömmer huvudet på snor. Det finns blod i snoret. Vandrar ut så småningom. Plockar upp en fotobok från posten. Sedan Mariehamnsmuseet. Där visas film om Socis. Träffar bekanta. Dealar kultur. Sara Alm och film. Går upp till mor som hör bättre igen. Var det kanske en lidnersk knäpp. K skall komma, ska hjälpa till med att få upp tavlor på väggarna. Det hon glömde bort igår. Jag spelar The War On Drugs, hon käbblar på och vill ha vin. Kör henne till HÅ och sätter igång med att städa.
*13*
Solen sken och han tog några foton i motljus. Vaknade alltför tidigt och det känns. Det är inte bara kylan som biter, tröttar ut. Klockan måste ha varit tre när han vaknade och sedan var det förkylt. Var det för att han skulle på jobb, eller för att månen var full, eller för att mor mådde dåligt igår kväll och ringde störande då han kom loss i valser med snubbarna i källaren, de lokala förmågorna.
Kom in på rätt spår igår kväll, överförde texter från februari 88. Fortsatte med det i morse. Gjorde klart portfolio: Istället för vykort. Blev bättre, efter mycken tankeverksamhet. Nya bilder dök upp som favoriter. Krister gillade den brinnande gitarren och The Road Goes On.
Blodsocker
Imorgon Obscurakväll. Känns lite nervigt att utsätta sig för andras blickar. Precis som att lägga fram sina foton på kaffebordet på jobbet. Vad hade dom där att göra, egentligen. Men varför inte. Push On.
Vi var och såg "Hundraåringen som klev ut genom fönstret". Det ville M. Hon var sur före, för att han skulle ut och resa utan henne. Onödigt sur, men det kan hon knappast hjälpa. Skyller på blodsockret. Hon blev glad av filmen, han blev trött. Stoppade i sig mat innan. Nuckade till. Sömnlösheten tar ut sin rätt, och besväret med systemen på jobbet. Men man skall väl inte alltid bry sig, inte ta det så allvarligt. Fick iaf ut info om kvällens julutsopning på Torget (FB) och utställningen på biblioteket. Mitt i allt var tiden 16:15, så han drog resolut hemåt. Då ringde mor, "för skojs skull". Han redigerade bilder. Katten ville ut. Och J svarade inte i telefon, men rang upp sen senare efter filmen.
Vi var och såg "Hundraåringen som klev ut genom fönstret". Det ville M. Hon var sur före, för att han skulle ut och resa utan henne. Onödigt sur, men det kan hon knappast hjälpa. Skyller på blodsockret. Hon blev glad av filmen, han blev trött. Stoppade i sig mat innan. Nuckade till. Sömnlösheten tar ut sin rätt, och besväret med systemen på jobbet. Men man skall väl inte alltid bry sig, inte ta det så allvarligt. Fick iaf ut info om kvällens julutsopning på Torget (FB) och utställningen på biblioteket. Mitt i allt var tiden 16:15, så han drog resolut hemåt. Då ringde mor, "för skojs skull". Han redigerade bilder. Katten ville ut. Och J svarade inte i telefon, men rang upp sen senare efter filmen.
Bråddväder
Han vaknade alltför tidigt. Tiden va väl runt 4. Gick upp efter en stund, intog frukost. Lade sig sen igen. Tänkte på filmfestivalen Vera, tänkte på ÅMI. Tänkte på Simonsen och på program på T-hemmet. Just när han skulle bege sig för att hämta passerkortet till ÅHS, som han glömt på bibban, så ringde väckarklockan. Han stängde av och begav sig iväg med bråddar på bootsen. Irrade mot sjukhuset och var framme tio över åtta. På lunchen skulle det tas promenad med M. Tog en kaffe med plommonkaka i caféet och efter ronden på medicinavdelningen bar det av runt Sviby långa.
Trött
Kontaktade Jordi, GeFoto och Tampere filmfestival. Började på verksamhetsberättelse. Var långsam och mitt i allt var klockan 16.08. På med broddarna igen och in till stan. Vek av till Gefoto innan Hemmet stod på tur. Julen städades undan där. Borde väl göra det hemma också. Det är 20ndag Knut. På kvällen var det medlemsmöte på Kulturfabriken. Han kokade kaffe och röstade fram Jan Sundmans bild till Årets foto.
Snöfall
Snön faller, borde man kanske spela Lundell. Men det blev något annat. Ellen Sundberg valde Spotify ut. Huhuh, det har fallit snö hela dagen så det blev att ta till spaden och flytta cyklar, när han kom hem vid 18, efter en eftermiddag med bilder från 2015. 524 stycken, som det skall rensas i en hel del ännu. Blir störningar i all slags trafik när flingorna öser ner.
Över
Tja vad ska man säga, när krafterna är på upphällningen. Trull? Har varit det många gånger om. Nystädat hem och möblerat. Ny stor röd tavla. Köpte den för sjutti spänn + det som hon kan vara skyldig, delvis. En fantastiskt underbar vanlig omtumlande dag. It's a pain that stops and starts... ever since we've been apart.
Blödde
*14*
Tar mig hem till Agoo hostel per Uber-taxi med chauffören Michael. Tar den från The Republic där jag träffat Jordi med vänner. Fransmän, och nyzeeländare. Tövlade till det så att jag inte hade tillräckligt med cedis med. Jordi fick punga ut med 70 för mig, äsch och tack och lov. Jag hade dollar och euro, men hade glömt mina nya cedis-sedlar, 500 GHS, från Barclays Bank i kortbyxorna på vandrarhemmet.
I
Hugad på hugskott
Ägnad åt upptåg
Lupen eller betäckt
Öppen för skratt
Besatt eller sansad
Hursomhelst glad
Inkommande utfall
Infall dock helst
Helst omedelbums
Orden de bubblar
Snubblar på tungan
Ingen retur eller ånger
Så gå ut och var skön
Må vindarna smeka
Din lekamen Amen
II
Berusningen brusar
Brottsjöar susar
Hamrar slår an
Strängar som spänns
Återkomst och drag
Tirader av slag
Böljande blå
Glänsande grön
Skimrande regnbåge
Skuttande och slö
Bankar himlen på
Svallande svalka
Massiv törst
Stor är kärleken
Leken ett Omen
III
Vart ska du gå?
Dit orden leder:
Längs stigar
Banor och böljor
På strador gator
Över myr och mo
Via ängar och bäddar
Genom vatten luft och eld
Nedför forsar och fall
Under och ovanför is
*15*
Och visst tar det ont när ångesten tar till strupgrepp som täpper andningshålen. Då när Hin Håle är på farten, om man tror på demoner. Jag tror ingenting och det, det är också svårt, att skriva något om. Eller var det tvärtom? Det som Patti Smith inledde sin drömbetraktelse med? Det är tröttsamt att inte kunna hejda sig. Så hej då igen. Hej.
Dagen driver på. Ljuset har redan kommit. Låg och läste Timbuktus En droppe midnatt tills det blev dags att skriva något själv. Mellan raderna tänker jag ständigt på dej. Hur har det nu? Vad händer med smärtorna i magen? De elektriska stötarna. Tänker på vad du tänker om mig. Mellan raderna tänker jag på oss och vad som komma skall. Tänker på svartsjukan och att du ger din kärlek till en annan man och inte vill ge något alls till mig. Och vad tänker du på? Att jag är en lipsill. Ingen riktig man. Mammas pojke.
Och jag slits itu. Du säger att jag inte ger dig något, att jag bara tar. Bara vill ha. Och vad menar du med det? Jag försökte skapa ett språk, ett gemensamt. Jag blev Regnbågen och du, du blev Kärleken. Jag ville dokumentera, nita fast ögonblicken. Jag var blind och klumpig. Jag vill skriva förlåt. Det är enkelt. Att gråta har blivit enklare.
Jag tänker på det år som gått. Tänker som Churchill: A Year of Blood Sweat & Tears Näsblodet, mensen och avföringen. Svetten som flödar fast jag borde vara i form. Kallsvetten. Och så tårarna, lipsillen den ömkansvärda. Han som självynkligt vrider sig. Ibland som en orm, ibland totalt stilla, ibland en ensam ål.
Och så tacksamheten. Lyckan över att ha fått träffa dig, explodera, skälva och vila ut i dig. Hur du gett mig bränsle till mina tysta sånger. Ingen ånger, bara att köra rätt på, framåt, rädslolöst. Modet att va trivial. Styrka att gå vidare. Hitta ställen. Bygga ett liv i motvind. Det är slut nu, det är över. Jag vet, men vill inte tro det. Det är förevigt, nevermore. Du rider som en mantra runt mig, tills smärtan lättar och saknaden tonar ut. Det gör den. Jag vet. Men tills dess... ord ord ord.
Och jag tänker att det här, det här ska jag inte heller skicka, kanske läsa högt när de levande orden stockar sig och dränks i andnöd och snor. När det extremt extrementala tystnat och livet flytt. Då när kroppen stelnat per post mortem. När hoppet flytt och fåglarna tystnat. Tårarna torkat. När fötterna slutat dansa. Då kanske jag ska.
Och vad var det mer? Så mycket mer. Allt är bara tankeskärvor. Tröstlösa fragment. Fragment som bygger ett ofullständigt pussel av långsamma dagar. I dimma, i dis och snörök. Det var ett år av is och eld. Som alla år. Ett år på drift mot framtiden. Salt i såren och dina söta små tår. Din uppenbarelse som så sällan dök upp när jag som mest ville det. Det var jag som måste finnas på plats och vänta ut. Vänta i förväntan på det som sedan aldrig kom. Och det gör jag, dumt nog fortfarande. Drömmer om möten av ömhet. Läppar mot läppar. Dina suckar. Du säger att jag juckar, att jag inte kan. Att jag är för långsam och för snabb. Att det inte synkar.
Det var ett tag sedan. Aldrig mer? Aldrig mer. Jag ger mig. Och det skall jag veta att med brusten vinge på min förstutrapp kommer du aldrig att ligga. Jag kan komma till din grind, böna och be, som Leonard, my man, men det är förgäves och försent. Det brister. Det är som smärtan som stannar upp, och startar om igen, som en korkskruv. Som en skruvtving. Som en tång. Som då. Som nu. Och mina rop vill ingen höra. Allra minst du. Du Du Du. Minns dagen när jag gick och muntrade och gjorde musik, ett första inlägg i symfonin om oss. Sen tog det slut.
Sedan kom annat emellan. Räkningar. Uträkningar. Beräkningar. Och när jag kommit igång: Samtal från Kuhmo. Och jag hör pipen i bakgrunden och tänker, låt det vara. Sedan ser jag ju att det är du och ringer upp, men kontakten funkar inte. Försöker ett par gånger, ger sedan upp. Tänker ta mig ut och gå, hämta bilen och så. Då ringer du, behöver pengar till mat. Jag säger jo och ger mig av. Du diskar du städar och är fladdrig, fladdrigare än jag. Det blir en lista på 39 €. När jag lägger huvudet på din skuldra säger du "Låt bli". Jag hämtar maten och medlen och tänker att man kanske kan få smaka kaffet man köpt. Men nej du har annat på gång. Lovat någon en träff. Och jag säger att nästa gång då och vänder mig om. Kommer på att jag vill berätta hur förvirrad jag är, att jag lastat plastkassen full innan jag kommer till kassan. Folk tittar och jag säger att jag visst är i min egen värld. Skakar. Motvilligt får jag en begärd kram och bryter samman igen, på vägen hem.
Så jag går ut och vandrar i min egen värld. Träffar på gamla vänner som bjuder på kaffe. Jag gafflar på om Island och Afrika, tills det är dags att återgå till gången. Via hamnen mot Hemmet. En fransk visit igen. Saltgurka från Hallen och sedan hem, fixa mat åt brorsan, kolla visum, kolla resor. Skjuter på. Beger mig till träningen med gubbarna och jag skälver titt som tätt i frånvaro, i oro. Och jag försöker inte ens låta bli. Låt det komma, låt det gå. Planerar vad jag vill göra varje dag, innan det förskjuts som störningar. Du kommer nog inte att kontakta mig, innan jag kontaktar dig och förgås. Kändes riktigt illa ikväll. Värre än vanligt. Känns som om jag går sönder. Varför det? Varför i helvete det? Hela tiden denna besatthet, dessa fånerier, dessa motstridiga känslor. Självförakt. Jävla januari. Sluta nu. Håll opp. Inte nu men NU.
:D va ;D ;D :(=
(;D va då D)
*16*
Accra den 16nde januari 2019
hoppas allt är väl med dej.
Det är nu en vecka sedan jag lämnade Stockholm och tog mig hit till Agoo Hostel i Ghanas huvudstad Accra. Jag har haft eget rum med luftkonditionering, vilket nog kan vara bra. Det är 32 grader varje dag och runt 28 på natten. Det har förstås varit en intressant vecka här och efter lite acklamatisering har jag börjat röra på mig lite mer.
Och varför är jag här då? För att gå vilse och hitta mig själv brukar jag skämtsamt säga,. Är ju en liten filur. Nåja, hittar redan rätt bra. Det går lättare nuförtiden när man kan titta på kartor på internet och följa sina steg på dammiga gator och trasiga trottoarer.
Känner ju fotografen Jordi Perdigó från Barcelona som har två barn i Kalmarnäs. Han jobbar här för en fransk nyhetsbyrå AFP. Honom och hans flickvän träffade jag andra kvällen här. Vi åt god fisk på restaurang Chez Clarisse. Fick en massa nyttiga tips. Efteråt gick vi till The Republic, en bar som även Johanna rekommenderat. Det har blivit lite av mitt stamställe, där kan man äta stekta grönsaker och ta sig en öl i hettan. Vi var dit med Jordi och hans journalistvänner i förrgår kväll igen.
Jag har tagit lite foton som jag kan visa när jag är hemma igen i månadsskiftet. Det är inte alldeles lätt att fota här. Det blir så mycket uppmärksamhet. Man smälter ju inte in i mängden precis, på marknader och torg. Men här på vandrarhemmet är vi till största delen vita. Folk från bl.a. Australien, Tyskland, Holland och USA. Trevliga typer. Även personalen är trevlig. Och frukosten god. Kommer hit igen om ungefär en vecka.
Idag drar jag vidare med lätt bagage västerut, längs kusten. Det tyngre lämnar jag kvar här, vinterresekläder och boots och annat jag inte behöver när jag besöker slavhandlarnas Cape Coast och badstranden i Busua där jag tänkte spendera helgen. Så allt gott där och ha det bäst. Du vet ju vem jag älskar så mycket man bara kan? Jo dej förstås.
Ge Dennis en kram för att han är så vänlig och förmedlar mina hälsningar från ett hett och spännande Ghana. Jag hör av mig igen om en vecka. Tills dess ska ni ha det minst lika bra som jag. Evinnerliga kramar från Lille Tom i stora världen.
Känner ju fotografen Jordi Perdigó från Barcelona som har två barn i Kalmarnäs. Han jobbar här för en fransk nyhetsbyrå AFP. Honom och hans flickvän träffade jag andra kvällen här. Vi åt god fisk på restaurang Chez Clarisse. Fick en massa nyttiga tips. Efteråt gick vi till The Republic, en bar som även Johanna rekommenderat. Det har blivit lite av mitt stamställe, där kan man äta stekta grönsaker och ta sig en öl i hettan. Vi var dit med Jordi och hans journalistvänner i förrgår kväll igen.
Jag har tagit lite foton som jag kan visa när jag är hemma igen i månadsskiftet. Det är inte alldeles lätt att fota här. Det blir så mycket uppmärksamhet. Man smälter ju inte in i mängden precis, på marknader och torg. Men här på vandrarhemmet är vi till största delen vita. Folk från bl.a. Australien, Tyskland, Holland och USA. Trevliga typer. Även personalen är trevlig. Och frukosten god. Kommer hit igen om ungefär en vecka.
Idag drar jag vidare med lätt bagage västerut, längs kusten. Det tyngre lämnar jag kvar här, vinterresekläder och boots och annat jag inte behöver när jag besöker slavhandlarnas Cape Coast och badstranden i Busua där jag tänkte spendera helgen. Så allt gott där och ha det bäst. Du vet ju vem jag älskar så mycket man bara kan? Jo dej förstås.
Ge Dennis en kram för att han är så vänlig och förmedlar mina hälsningar från ett hett och spännande Ghana. Jag hör av mig igen om en vecka. Tills dess ska ni ha det minst lika bra som jag. Evinnerliga kramar från Lille Tom i stora världen.
Bussturen hit till Cape Coast var speciell med filmer om läraren Kojo som slog elever i fler avsnitt. Gormade och slog. Och genast när vi gett oss iväg från Kaneshie i Accra steg en man fram och började sälja nånslags piller. Pratade sig varm och fick visst också lite sålt. Därefter steg en sliten man upp och började skrika ut sanningar, eller kanske det var lögner. Han avslutade iaf sina haranger med amen och ville ha folk med sig. Tänkte att om detta varit hemma så skulle han säkert ha blivit inburad, så sjukt och hatiskt lät det. Trodde aldrig han skulle sluta. Rösten sprack och han viftade med en skrift.
Tog alltså en Uber från Agoo till Kaneshie och blev där anvisad en buss som sades vara nästan full. Det tog mer än en timme innan den kom sig iväg, välfylld med folk och packningar. Flickor kom och erbjöd både mat dryck och hårspännen, telefonkort, dukar och böcker. En riktig ruljans. Vilken show, skrev jag till K när vi fick kontakt över telefonnätet, alltså via det tillfälligt mobila kortet som jag köpt från MTN.
*17*
Vaknar upp på Orange Beach Resort. Skönt ställe. Värden med smycken i håret anvisade mig Room #1, Akwaaba (Welcome). Enkel dubbelsäng, fläkt och fina gardiner med Marley och lokala mönster.
Och vågorna slog mot stranden.
*18*
Hur snart är snartDen som söker hen letar.Kärleken är blind, men klarsynt.Orden forsar ur mig, musiken lättar.Varför betyder inte längre något, det är därför.Bygger nåt under den eviga resan som slutar snart.Men när är egentligen snart och varför sjunger min själ.Välkommen med skriver jag och konstaterar att så är det.Så är det.Så var det.Så kommer det.Att bli är tillblivelse.Att vara är det enda varat.Vi lever vårt liv i en lång sång.Denna enda eviga i varje sekund.Välkommen med skriver jag och konstaterar.Så är det.Så var det.Kommer att.Växa vildare än.Vidare högre lägre.Djupare längre ändlöst.Ännu skall tiden gry emot oss.Varje dag vinter vår sommar höst.I ett.Vi två.Måndag.Till tisdag.Hela veckan.Så är det bara.Välkommen med.Bevare oss lycksalighet.
*19*
Fisksoppa skulle sitta bra tänkte jag.
Satte mig på cykeln till Hallen.
Inhandlade ett djupfryst paket Atria.
Denna söndag efter lång berusning.
Steg upp vid 16.
Begav mig ut på fiskefärd.
Blev bröd, ost och tomat därtill.
Igår taxi till Svärtesvägen 4 D kl 18.
Med blommor, vin och fototavla i nävarna.
Var där till 22:30 och det var fint.
Tog oss med taxi till Park och Raafalls.
Där var lite lamt.
Därefter Dinos: One Flower Tribe.
Fotade och filmade.
Skall ta mig till att tömma minneskortet snart.
Till Indigo kom folk från Idrottsgalan.
Robert bjöd på en konstig drink.
Får fråga honom vad det var, nästa gång vi ses.
Lunch på fredag? På tisdag med Jacob.
Mycket folk i farten.
Stiger upp för att inta antibiotika. Ringer upp Tjojka. Kollar vikt: 80,1! Midjemått 92,5. Tar en dusch. Solen skiner och jag är lätt down. AS har visst ringt. Resan är inhiberad. Tittar på gammalt: The Hitch Hikers Blues Section Wigwam. Och så Päivi Rechardt på det. Klockan blev 12.00. Får väl ta och fixa gröt och ta tag i nåt. Vika tvätt. Lyssnar till Courtney Barnett. Tar reda på facts från Wikipedia om henne. Och om Kurt Vile. Dagen flyter undan. Tvätten väntar. Borde raka mig. Hävde tjärdoft ur en vitaminburk. Vill bli vän med Axel Eriksson.
*20*
Vaknar sent. Låter morgonen gå till spillo. Tänker väl i sömnen också. På vad som var och vad som är. På att jag är negativ i mitt skrivande, speciellt då i mina diktát (i kvadrat). Att det inte vill sig riktigt. Det borde bli mer mer mer. Litteratur som skriker? Rebel Yell. Behövs det mer? Har jag inte skrikit tillräckligt? Tänker tillbaka på hur jag tystat mig själv. Hur jag lidit. Hur det var 2006, 2012 och hur det är nu.
Ett stråk av uppror, uppbrott, uppgivenhet. Tänker på hur det var fjol, att jag tankar bilen, men inte får betalt. Tycker jag kan lämna det bakom mig. Men det tar sin tid. Tankar på ansvar. Och hur det skall bli. På att Tom Petty dött och att jag läser Mojo till frukost, istället för lunch. Tankar på sommaren och hur skönt det ska bli att bege sig ut i skärgården. Funderingar på hur vädret skall bli. Bra först i augusti enligt Vädergubben. Funderingar på "brorsan". Borde bjuda till. Kanske ska ta mig en titt in i hans stuga. Höra hur det går, hur han mår. Orka bjuda till.
Hur många år har vi kvar? Varför är det oredigt i köket? På golvet under mina fötter har någon tappat smuts. Bytt ut trasan i köket. Tycker inte om det. Att inte ha blivit tillfrågad. Någon går i trappan. Snart river dom upp vägen här utanför. Och när skall jag bli erbjuden ett rum på serviceboendet Vreten. Tar nog ett par år till. Och det är lördag. Skall vara på bättringsvägen. Kanske skulle ta och läsa lite franska, spela lite gitarr. Ge mig iväg ut. Städa upp. Plumsa i snö. Lyssna på en låt. Feeling Bad Blues?
Hur många år har vi kvar? Varför är det oredigt i köket? På golvet under mina fötter har någon tappat smuts. Bytt ut trasan i köket. Tycker inte om det. Att inte ha blivit tillfrågad. Någon går i trappan. Snart river dom upp vägen här utanför. Och när skall jag bli erbjuden ett rum på serviceboendet Vreten. Tar nog ett par år till. Och det är lördag. Skall vara på bättringsvägen. Kanske skulle ta och läsa lite franska, spela lite gitarr. Ge mig iväg ut. Städa upp. Plumsa i snö. Lyssna på en låt. Feeling Bad Blues?
*21*
Nattens Atarax tog stinget ur dagen. Minnet sviker igen och åter. Åter och igen. Bryter samman titt som tätt, var och varannan. Var det det jag skulle minnas? Mantran oupphörligt. Franskan börjar och sjukhusjobbet slutar. Fixa ackun i bilen och tid till besiktning. Slumra in till kvällen. Men bara slumra. Borde fixa visum. Men orkar inte tänka, på det och på koder. Tänker som så: imorgon imorgon. Skapar spellistor och flyter iväg. I otakt. Vet att jag borde sätta igång med att skriva en drapa på engelska. Men drar mig för det. Borde kanske stanna hemma. Säga jag är sjuk. Sjuk i huvut.
Associations Falling Down from Catch the Wind to I Only Wanna Be With You, B Your Man. How Soon is What You are Now, Surfing Around and Around. Catch and Release me, But Never Let Me Go. I'm in Need. My World is Empty, Without you and then again I'm Free. Free from the chains. From the Chains of a Fool. It's too late now to Change horses and guards, I'm Stuck Inside Your Skin like a Chicken in a Cage of Rage. Gave You My Heart but you tore it apart. Gave it to Another Man. Wanted: A Woman Just Like You. Young and Gifted. Black or White. No Matter, It's a Matter of Love. Send Me Letters from The Row and Tell Me Where You're Going. What the Chances Are and Where. You Wear It Oh so Well and I'm Worn Out in Every Picture Taken in Those Dizzy Days. Days of Wonder, Days of Graceland. Locked Up In and Thrown Away. In the Key of Love and Friends. On a Ship. God Bless You, Take Care. There's a Lot of That Out There. Deep Waters and Thunderbolts. That's the Way and The Sky is Crying Like Six Was Nine. The Numbers Were in Favor of Us and Them. So Turn Your Lights Down Low and Show No Regrets. Don't forget to Remember. Release Me from These Pains. Let's Sing Another Refrain; Do It, Again and Again. Just Like That 1979!
*22*
Eller Hur?
Hur står det - hur?
Hur går det - hur?
Hur rimmar det - hur?
Hur vill du -hur?
Hur ska det bli - hur?
Hur blev det - hur?
Hur lång blir tiden - hur?
Hur många år till - hur?
Hur snart är nu - hur?
Hur annars - hur?
blodet,
svetten
sperman
flödade
Rann neråt. Brann upp. Fann ingen ro.
Rinner, brinner, finner, spinner.
Minner om det som var. Spannvis.
Som var i läckande sår. Flodvis.
Svallar sväller och försvinner i vågor.
Brinner som vit eld, vita lågor. Svallvis.
Frågar vågar bågar sig fram. Armt och vemodigt.
Lägre än lägst. Värre än vanligt. Vågvis frågvis vanligtvis.
Värre än värst. Eld och is. Vind och vatten. Dagen natten.
Spratt och spel. Gammal och vis. Rätt och fel.
Ära och beröm. Armod. Dröm och mardröm.
Regn och torra land. Hand och länder.
Lår och sår. Fröna gror. Det blir väl vår.
Vi blir vi. Äldre än igår. Möjligtvis omöjligt.
Utkast inkast omkast. Kasserad passerad sparkad. Kickar.
Blickar. Går och går. Gnistrande snö i ögonen. Givetvis.
Ta uppgivet tag i drömmar som ömmar. Sprickor.
Brickor i spel. Ville väl. Blev fel. Stelt och ställvis.
Dricker hickar spyr. Fläckar. Yrare än snö.
Spermafrost blodtörst fettsvett
Vill bara dö döden dö.
Saknaden vaknar.
Beredd att möta en ny dag. Att ta ett bad. Dyka under vågorna. I morgonstund. En dusch. En frukost med ägg och bröd. Köpa pressad apelsin och ananas. Hälsa Ibra välkommen till dagen, till frukosten. Till intervju i farstun. 30+ minuter. Intressant. Hans far var med i Osibisa. Han har själv två barn. Power and passion är mottot. Nama ye, vad är det. Namnet på hans band men också: ......."
Sedan ännu en vandring, till Princess Corner. Denna gång för klädtvätt. Vidare längs stranden österut tills berget kom emot. Klättring och retur till PC för en öl med Jane...
*23*
Katten lägger sig framför datorn så att jag inte kan få fram vad som står i dagboken från 1989 (som jag digitaliserat). Tar istället och skriver att jag haft en diskussion kring om man kunde publicera One Flower Tribe-klippet från i förrförrförrgår offentligt, om kvaliteten är tillräckligt acceptabelt god. Det är främst ljudmästarn Alexander Lindberg som är tveksam. De andra är helt med på noterna. Skickar Alex en länk, Live in Mariehamn 2012, som exempel på vad annat jag gjort för att dokumentera live-musik i staden.
Är ännu hemma från jobbet, har gått i ide så att säga, även om jag tungt funderar på vad jag borde göra. På Medicinska härjar vinterkräksjuka. Kanske det är en lättare släng av den jag råkat ut för. Hoppas det lättar till kvällen. Nu lite småsvettig. Katten försöker leka med mina dansande fingrar men jag morrar till, och nyser. Hon morrar tillbaka, ser hotfull ut, svänger med svansen. Nä! Nu tar jag och lyfter henne bort.
*24*
Laddar batterierna, svarar på meddelanden, duschar, tvättar, planerar, konverserar. Idag ska det köpas trumskinn åt Ibrahim. Behöver klippa naglarna. Vila ut några timmar. Kanske skriva ett poem om Nån som slagit upp ett tält i trädgården.
nån har slagit upp sitt tält
mitt i trädgården
kan vara en nomad
nån tittar lamt på
sin belägrade display
sin belägrade display
med sprucket glas
nån låter dagen gå över
i stilla natt innan
morgonen gryr
*25*
Det ringer på dörren. När jag öppnar är det Patrik, vad han nu hette, (Sjöberg?) med kvinnlig bisittare. Dom vill diskutera tro, Bibeln, Gud, Kristus, vittna Jehova. Jag säger tvärt att inte nu, nu skall jag sätta mig ner och skriva. En annan gång tack. Välkomna då. Sällan jag stänger min dörr.
Magen har varit i uppror efter gårdagskvällens fest. Var väl något i maten som Ulla och Monika bjöd på under "nyårsfesten". Den drog ut på tiden. Det blev ingen Joaquin Phoenix-film. Följde Leila P. till Ålandsplan och läste sedan bok av Lena Einhorn, Återblickat. Kollade hennes 80-tals-foton från Jerusalem, Kairo, Addis och Bombay. Jag har varit i alla de städerna, förutom i Addis. Men nu skall det bli av efter 37 år. 1978 for jag till Wau och Juba i Sudan istället.
"The boys are waiting for me in Finland" skrev Patti Smith på innerkonvolutet till albumet Radio Ethiopia.
Hade visst mardrömmar inatt. Toby sa att jag skrikit i sömnen. Träffade Malin vid frukosten, hon tipsade mig om ett skivarkiv vid universitetet i Cape Coast. Sen blev det mix, klipp och samtal. Tog en Uber ner till James Town Police Station, den vet alla var ligger. Avtalad mötesplats. Träffade Ibrahims barn och deras kusin. Gick omkring i hettan med Ibra, Yaw och Topboy. Spelade in balafon och snack. Intog öl på club vid stranden. Bestämde mig för att vandra till The Republic. 4,5 km. Hettan var hård. Svettades ymnigt. Helt våt om singletten igen. Skamligt. Väntar på att Jordi ska dyka upp. Människor kommer och går här på 3rd Lane i Osu, Accra, Ghana. Disc-jockeyn spelar reggae.
*26*
Ändå skall du dö en dag, men inte idag sjunger Annika Norlin i Nord & Syd. Skall man tro på det? Den dan man dör är väl idag, man kan väl inte dö imorgon och igår. Dog man igår, så vet man inte om det. Och morgondagen vet vi heller inget om, Tomorrow never knows, från Revolver, varför hette den så Voormann gjorde omslaget. Söndag idag och några grader minus.
Skall väl raka mig innan tandläkaren. Det har varit en raklång förmiddag. Käppväg rakt. Tog en tur via Nordea och tänkte gå längre. Men nöden blev större, så då var det bara att gå hem, skita. Blev Knep och knåp på Hemmet och falafelbullar i grädde med svampsås hemma. Tjojka tittade in som snabbast och gav tillbaka fotopärmarna. Jag hade gjort te, men han hann inte. Spelade slide och tittade på På spåret innan jag tog mig till Ettan och skaffade biljett till imorgon. Skanky Fred kör Elmore James. Tog en Jever och publicerade en sorgesång, dirge över de kapade oxlarna.
*27*
På väg med trotro till Cape Coast. Tog Ruben och Benjamin från vandrarhemmet med till Ordorkors trafikljus där Ibra väntade med sin trumma och nya skinn. Kom iväg vid 12, så det tar väl till 15 innan vi är på Orange Beach, Cape Coast. Går undan emellanåt. Och igår var det Alliance Française och Trigmatic med en drös klassiska och nya solister, den ghanesiska eliten.
Trotro-chauffören is playing his horn tut tut.
***
Tillbaka på Orange Beach.
Väl tillbaka tog jag en öl, välfördelad på tre. Värden Evans skulle ha öl åt sig och sin tjej. Måste hämta pengar från Barclays och passade samtidigt på att äta tofukekab, yamsboll och stekt ris på Baobab House. Tog en tur på stan sen, en rundtur i de östra kustdelarna. Söndag och fest. Blev ca. 6000 steg. Väl tillbaka checkade jag in och betalade 380 cedis för tre nätter. 78$. Fick ta Guinness när Club tagit slut. Pratade med en tysk, Mannfred, som visade sig vara gift med en finska, Maiju. Slank sedan ut efter Ibra som jag trodde skulle lägga skinnet i blöt. Men inte än nej. Blev röka istället. Och sedan en promenad genom stan till ett foufou-ställe. Jag drack vatten. Tofflorna hade jag på, så det var lite svårt att gå. Blev 11000+ steg.
Tänker på om jag borde ta en dusch på gården i mörkret.
*28*
Det drar ihop sig, ser jag på datumet. Tre dagar kvar av januari. Stora trumskinnscirkusen har inletts. Måste ner till marknaden för att skaffa rep till skinnen och trummorna. Fem koner av mangoträ. Tidigt uppvaknande i pissnöd. Sedan frukost och vandring till marknaden. Plockade upp skinnexperten Kingdom på vägen. Skaffade fram rep och verktyg. Sedan började processen med att skära till, sätta nånslags vide som en ring runt skinnet upptill, spika och dra rep genom getskinnet. Nya pluggar måste göras. Yxas till.
Vi vilar mellan 2 och 3. Spelar in och redigerar. Gör en track på clave. Tar en tur till Baobab och äter rice jollof. Malin dyker upp och vi diskuterar Musikmuseet. Tar och tittar på Dan Affuls konst. Akryl, som kan vikas. Han säger sig ha gjort en tavla åt mig. Väntar tills imorgon. Vill ha 150. Support the artist. Tittar in på Oasis Beach och tar en Gulder. Rätt snoffsigt ställe. Undrar vad dom tar betalt? 35 € i fyrbäddsrum, på Booking.
Feta brudar på gång. Warning!! Don’t swim.
Tillbaka på Oasis Resort där jag denna gång tar en Club. Havet är hårt. Mullrar och bullrar. Ser tillbaka på kvällen. Gick först 2K till foufou-ställe som bara hade ris. Tittade in i tygbutiken och köpte tyg. Var upp på Ibras tak där han har sitt tält som vi försökte fixa till lite. Inte så lätt på betongplatta.
Vi vilar mellan 2 och 3. Spelar in och redigerar. Gör en track på clave. Tar en tur till Baobab och äter rice jollof. Malin dyker upp och vi diskuterar Musikmuseet. Tar och tittar på Dan Affuls konst. Akryl, som kan vikas. Han säger sig ha gjort en tavla åt mig. Väntar tills imorgon. Vill ha 150. Support the artist. Tittar in på Oasis Beach och tar en Gulder. Rätt snoffsigt ställe. Undrar vad dom tar betalt? 35 € i fyrbäddsrum, på Booking.
Feta brudar på gång. Warning!! Don’t swim.
Tillbaka på Oasis Resort där jag denna gång tar en Club. Havet är hårt. Mullrar och bullrar. Ser tillbaka på kvällen. Gick först 2K till foufou-ställe som bara hade ris. Tittade in i tygbutiken och köpte tyg. Var upp på Ibras tak där han har sitt tält som vi försökte fixa till lite. Inte så lätt på betongplatta.
Bjuder in Ibra på rummet så han får lyssna i fred. Sedan spelade vi in text på Garage Band. Blev bra ikväll. Spelade också in hur det lät när man dunkade på plintar, då trumskinnen spändes åt. Sedan skulle jag ha mina återstående steg. Gav mig ut i mörkret och hittade en öppen plats vid havet med scen och läktare. Iddes inte ge mig längre in i mörkret. Hörde hur dom sjöng och beklagade sig. Gick tillbaka till Orange och vidare hit till terrassen framför havet.
Sen slår havet till
Rasande i solen
Och i månens sken
Ljuder bullrar mullrar
Våg på våg slår mot sand
I en eon eller längre
Tag min hand
Hitta din själ
*29 *
Jag tar mig ut på stranden och tar tag i repet och hjälper till för att se hur det funkar. Går längst fram och styr lite tills en kille kommer framför mig och börjar snacka medan vi drar. Han frågar var man är ifrån och annat obegripligt. Fattar att han vill ha understöd till att köpa ett nytt nät. Jag låtsas inte förstå, fortsätter att dra. Repet ska dras över klippor och nätet bli en säck. Det är tungt. En man längst fram, ute i vattnet dyker under en våg och styr repet utåt. Jag byter rep och ställer mig längst fram på det andra, drar uppåt land. Vi får repet över en stäv och sedan över en ledning gjort av betong.
Drar genomsvettig tillbaka till rummet och tar en dusch. Packar lite. Erbjuder Ibra att ta en dusch. Sätter mig på terrassen och skriver. Sätter på Fela på telefonen. Kommer ihåg första kvällen då det spelades Fela på hööög volym. Måste ha varit onsdagen 16 januari och nu är det onsdag två veckor senare. Vilken resa, vilken turné.
Timme för timme
Minut för minut
Låt det regna, by Jove
James Joyce har sagt sitt
Såg sig kring i sitt torn
Människor möts
Svart katt stryker kring
Kliar loppor
Gamla låtar dyker upp.
Graham Nash, Moody Blues, Jefferson Airplane.
Trött måndag. Jämngrå. Franska och ukulele. Fara till Paris?
Ser på Sound Track. Somnar nästintill på soffan.
Kollar tv-program om Dick. Ringeliling.
Vad gör 64-åringen på fredag då?
Jazz i HKI?
*30*
On the Road in Ghana. AC och Marley. Smidig och snabb förare. Stir it up. Halvvägs på 75 min. Kunde alltså vara framme halv fyra men det blir väl tätare rusning ju närmare Accra vi kommer. Landskapet skiftar. Lite torrt, men ändå grönt. Det sägs att Ghana är Afrikas Success Story. Här finns det inkomster som fördelas orättvist. Shanty Towns och Residential Areas. Burning Spear på gång. Christopher Columbus, a young blasted liar. Så kör vi om igen. Kommer till Gomoa. Awutu heter nästa ställe vi passerar. Blir helt fel med korrigeringen, akututryckning. Blir stockning. Står stilla. Kryper fram. Lastbilar på rad. 14.36. Knappt två timmar på väg. De sista 35 km kan nog ta en timme. 15.56 på Agoo. Jag tappar alla trådar, får jag försöka sy hop dem igen.
*SLUTSATS DEN SISTA*
Centrifugeringen är i full gång
Regeringen är stenad
Dagen flyr som en yr geting
Långsamma dagar
Ingen var där
Så tar månaden slut och Thåström sjunger att februari är den grymmaste. Kan det bli värre? Allt jag sa var sant. Väntar på att det ska fejda ut nu. Du är så långt borta, men ändå så nära. Blir det dags att skriva poesi. Sann poesi. Sån som är svår att ta. Som är direkt, direkt i hjärtat, som en korkskruv, som en smärta som kommer medan åren går. Tja kanske man skulle spela Dusty om korta sagor då. Verkar vara vid dags ände och inte så mycket att göra åt. Han bär en ocean av sorg inom sig. Slutsats: Månaden går mot sitt slut ha ha.
Kommentarer
Skicka en kommentar